BenQ Knowledge Center

De tre faserna som fotografer och designers inkluderar i arbetsflödet för färghantering

BenQ
2018/06/30

I den sista artikeln ”Hur återger man färger konsekvent på olika skärmar?”, gick vi kortfattat igenom konceptet färghantering: modellen för att åstadkomma konsekvent färgutseende på olika enheter. Men hur integrerar vi egentligen konceptet i ett verkligt arbetsflöde?

Låt oss börja med att titta på arbetsflödet för att producera färger eller bilder. Figur 1 visar ett typiskt arbetsflöde för att producera färger eller bilder. Det innefattar tre faser, nämligen skapande/inhämtning av bilder, bildbehandling/-förstärkning och bildåtergivning. För att färghanteringen ska fungera måste den integreras i samma arbetsflöde.

Figur 1: Typiskt arbetsflöde för färghantering.

Låt oss titta närmare på varje steg. För att kunna återge en bild måste vi till att börja med ha en bild. Därför är det första steget att producera bilden i elektronisk form. Det finns två sätt att åstadkomma detta: det ena är att rita bilden eller illustrationen med hjälp av en dator, och det andra är att fotografera ett motiv med hjälp av en digitalkamera. När vi har en bild, skulle vi definitivt vilja göra bilden mer tilltalande eller ändra den efter vår smak. Detta är bildförbättringssteget. När bilden har förbättrats, är det sista steget att återge den. Bildåtergivning är inte bara begränsat till fysisk utskrift, utan innefattar också att skicka bilder elektroniskt, till exempel att överföra bilder via flashminne, skicka bilder via e-post och publicera bilder online, till exempel att dela dem på Instagram eller Facebook. Figur 2 visar ett exempel på arbetsflödet för färghantering i praktiken.

Figur 2: Exempel på ett verkligt arbetsflöde för färghantering.

Enheterna som anges under varje steg representerar de enheter som kan användas i den fasen. Vi behöver till exempel en kamera för att fotografera motivet, vi använder en skanner för att digitalisera en papperskopia, eller så ritar vi en illustration på en dator. Det finns olika enheter förknippade med varje fas, men det finns en enhet som är gemensam för samtliga tre faser. Och jag tror att du redan vet vilken enhet vi pratar om. Ja, det är monitorn. Varför är detta den enda enheten som förekommer i samtliga tre faser? För att nuförtiden är nästan 99,5 procent av alla konstverk och bilder i digitalt format, och tyvärr har vi inte den teknik som krävs för att människor ska kunna se digitalt innehåll direkt, t.ex. genom att koppla in ett SD-kort i hjärnan. Vi behöver fortfarande en visningsenhet för att kunna ta del av digitalt innehåll, och den överlägset mest använda enheten är monitorn. Naturligtvis kan man hävda att en projektor också kan användas, men vi har inte lyxen att ha en stor, odekorerad vägg och mörka omgivningar med oss hela tiden. Därför kan man betrakta monitorn som det viktigaste verktyget som används i arbetsflödet för färghantering.

Anledningen till att monitorn är det viktigaste verktyget i arbetsflödet för färghantering är att människor behöver de färgerna som visas på den för att avgöra om de gillar bilden eller inte. Figur 3 illustrerar denna idé. Om skärmen visar en bild med en grönaktig hudton, så justerar vi bilden genom att minska inslaget av grönt för att göra hudtonen mer naturlig. Men vi skulle inte kunna avgöra om den grönaktiga missfärgningen kommer från filen eller från själva monitorn. Om den kommer från filen kommer en nedjustering av den gröna tonen att resultera i en bra, naturlig hudton på andra monitorer. Men om den grönaktiga missfärgningen kommer från monitorn kommer den gröna tonen att resultera i en bild med mycket lite grön ton som inte ser fin eller naturlig ut på andra monitorer. Att regelbundet kalibrera monitorn kan därför minska risken för alltför kraftigt eller felaktigt justerade bilder.

Hur ska bildskapare integrera färghantering i sitt arbetsflöde? Låt oss först definiera vad som menas med bildskapare. Alla som ”skapar” bilden hamnar i denna kategori, till exempel fotografer, illustratörer och designers. Figur 4 visar det typiska arbetsflödet för designers. Designers har vanligtvis en idé eller ”bild” i tanken, och de använder en dator med ritplatta för att ”rita” verket i programvaruapplikationer. Skärmen ger en ”feedback” av bilderna, så att designern vet hur bilden ser ut och om den överensstämmer med den konstnärliga intentionen. Så det råder ingen tvekan om att de rätta färgerna är avgörande för designers för att bedöma om verket återspeglar vad de har i åtanke. Därför måste monitorn de använder kalibreras till en enhetlig uppsättning parametrar för att säkerställa att allt arbete skapas och granskas under samma förhållanden, samt för att undvika exemplet med den grönaktiga hudtonen som nämndes tidigare.

Figur 3: Människor förlitar sig på att se färger för att bedöma om de gillar det de ser eller inte.

Figur 4: Typiskt färghanteringsflöde för en designer.

När monitorn har kalibrerats genereras en ICC-profil för just den monitorn. Denna ICC-profil ska skickas tillsammans med bilden så att andra i färghanteringsflödet kan återskapa miljön där originalbilden skapades. Med andra ord kan andra se samma färger som den ursprungliga designern, och se till att den ursprungliga konstnärliga intentionen kan bevaras. Detaljerna om hur ICC-profilen kan åstadkomma detta förklaras i detalj i efterföljande artiklar.

För fotograferna är arbetsflödet lite mer komplicerat, som du kan se i figur 5. När en fotograf vill ”bevara” det verkliga motivets utseendet, måste fotografen placera en färgkontroll på motivet och använda en exponeringsmätare för att fastställa rätt bländaröppning och slutarhastighet. Föga överraskande finns det en ICC-profil kopplad till den kamera han eller hon använder, och ICC-profilen ska också bevaras under arbetsflödet. ICC-profilen kan antingen hämtas från tillverkarens webbplats, eller så kan den skapas med hjälp av en färgkontroll och ett visningsbås.

Figur 5: Typiskt färghanteringsflöde för en fotograf.

​Om en skanner används för att digitalisera en papperskopia, är allt du behöver en bra skanner med dess ICC-profil redo. Precis som för den digitala kameran, kan ICC-profilen för skannern hämtas från tillverkarens webbplats, eller så kan den skapas med en färgkontroll med en spektrofotometer. En spektrofotometer är en apparat som mäter färgerna på substratet spektralt och ger en korrekt mätning. Båda metoderna kräver en färgomvandling till monitorerna om någon vill se de korrekta bilderna. Färgomvandlingen görs antingen i programvaran eller i operativsystemet. Trots detta bör monitorn definitivt kalibreras så att användaren kan se rätt färg.

Vi har lärt oss det typiska arbetsflödet för färghantering och dess tre huvudfaser. Vi har också tittat på hur man kan integrera färghantering i designers och fotografers arbetsflöde. I nästa artikel ska vi mer ingående diskutera färghanteringsflödet för att förbättra och återskapa bilderna.

Läs mer om färgnoggrannhet

TOP