BenQ SW240 24-tums monitor, bred färgskala, maskinvarukalibrering
Keith Cooper
2018/06/01
Arkitekturfotograf och konsttryckare/Storbritannien
Keith är reklamfotograf och konsttryckare som är baserad i Leicester, Storbritannien, och som arbetar med arkitektur-, inrednings- och industrifotografering. Hans foton används ofta i många olika publikationer runt om i världen.
Keith har testat den senaste BenQ-monitorn som riktar sig till fotografer och grafikproffs, som vill ha en skärm med bredare maskinvarukalibrerad färgskala. med sina 24 tum är den mindre än de 32 eller 27 tum han vanligen föredrar att använda på skrivbordet, med fullkomligt idealisk för att arbeta i ett mer begränsat utrymme eller med en bärbar dator som huvudskärm. Mer information. på BenQ
BenQ SW240
Okej, kanske har jag blivit för van vid stora skärmar, men min första tanke när jag såg SW240 var hur liten den var …
Sedan insåg jag att jag inte tittade efter en skärm som skulle ersätta mina stora stationära datorskärmar, utan på en högkvalitativ monitor som skulle fungera i mindre utrymmen eller som en extern skärm till min bärbara dator.
Monitorfunktioner
Den nya monitorn riktar sig till fotoredigeringsmarknaden och kompletterar den 27-tums SW2700PT med QHD, den 27-tums SW271 med UHD och den 32-tums SW320 med UHD – länkarna är till mina recensioner
- Maskinvarukalibrering med kalibreringsprogrammet Palette Master Element
- Hotkey för färglägesväxling
- Avancerat svartvitt läge
- Skuggkåpa som tillval
Jag tittar på standardversionen utan kåpan.
Monitorn är väl förpackad och när du öppnar lådan får du monitorns eget kalibreringscertifikat.
Montering och testning
Monitorn tar bara några minuter att montera och ansluta.
Börja med att snabbt kontrollera förpackningens innehåll.
Du kommer att se att jag har använt påsen till skärmen för att skydda den och bordet mot märken.
Stativet levereras i två delar.
Springan gör att de båda passar i varandra.
Skruven kan enkelt dras åt för hand.
Skärmens monteringsplatta kan sedan enkelt fästas på plats på skärmens baksida.
En bra uppsättning sladdar – även om jag var tvungen att byta ut strömkabeln mot en brittisk variant.
Alla anslutningar vid basen.
Det finns två USB-C-uttag på sidan, tillsammans med en SD-kortläsare.
Jag behöver bara DisplayPort-sladden och USB-sladden till min MacBook.
Här är den i ordning och igång (i svartvitt läge).
Hela processen tar inte mycket längre tid än det har tagit dig att läsa detta.
(För resten, rummet är orange på grund av halogenbelysningen – jag har vitbalanserade bilder på skärmen)
Skärmen fungerade alldeles utmärkt med min halvt föråldrade MacBook Pro, både i liggande och stående läge.
Du kommer att märka enheten till vänster – detta är en X-rite i1Display Pro-kalibrator [recension] som jag använde för inledande skärmkalibrering och profilering.
Profilering och kalibrering
Innan jag använder någon ny monitor vill jag se till att den är korrekt konfigurerad, och det betyder att jag profilerar och kalibrerar den.
Kom ihåg att profilering är att mäta monitorns egenskaper (hur röd dess djupaste röda är till exempel) medan kalibrering innebär att den ställs in på ett känt tillstånd (dess vita punkt eller maximala ljusstyrka). Dessa två termer används ofta synonymt, men kom ihåg att de faktiskt avser olika saker.
BenQ tillhandahåller gratis programvara som gör det möjligt att konfigurera monitorns interna maskinvarukalibrering. Maskinvarukalibreringen tenderar att vara överlägsen såtillvida att den ger en mycket exaktare inställning av monitorns egenskaper och kan ge ett jämnare och mer konsekvent resultat.
Detta är en funktion som tidigare bara fanns i mycket avancerade monitorer, men som börjar göra insteg bland mer överkomliga monitorer (av högre kvalitet).
Programvaran Palette Master Element (Mac och PC) har stöd för flera olika mätenheter.
Inget ColorMunki-stöd tyvärr – du får dock klaga om detta hos X-rite, inte BenQ, eftersom de inte gör drivrutiner tillgängliga för tredje part.
Programvaran har grundläggande och avancerade lägen. Den största skillnaden är att du får fler alternativ för det avancerade läget.
Jag använder i1Display Pro-enheten – programvaran låter dig kontrollera att den är ansluten.
Det finns förvalda grupper med inställningar, som ”fotografen” här.
Jag kan ändra den vita punkten efter eget tycke.
Jag återkommer till en diskussion om mina personliga inställningsval senare.
Jag kan också välja hur ljusstark jag vill ha skärmen.
När jag har bestämt mig för inställningarna går jag över till att mäta skärmens egenskaper.
Jag behöver ett namn på den skapade ICC-profilen – den föreslagna profilen innehåller de olika inställningarna och fungerar bra.
Jag sparar den här kalibreringsuppsättningen till en av de anpassade (jag återkommer till dessa val).
När jag är klar för att utföra mätningarna hänger jag bara sensorn över monitorn.
Med MacBook Pro måste jag ställa in skärmens ljusstyrka manuellt, men på andra system sker det automatiskt.
När ljusstyrkan har ställts in visar skärmen olika gråtoner och färger, medan i1Display mäter dem.
Efter ett par minuter är processen klar.
Du kan köra en valideringskontroll – vissa ytterligare mätningar görs och du får den här rapporten.
Här har jag använt färgskaleinställningen Adobe98.
Avancerat läge
Kalibrerings-/profileringsprocessen fungerar på precis samma sätt med det avancerade läget; du får bara några fler alternativ och arbetsflödet är något längre.
Om du är ny på att konfigurera sådana skärmar, så var inte alltför bekymrad över alla alternativ.
Jag skulle föreslå att du ser det som att en ”standardinställning som du inte förstår är en som förmodligen inte behöver ändras”, så blir det inte fel.
Ta dessa ”fotografinställningar” till exempel ...
Inget fel med att välja D65 och Adobe98.
Personligen tycker jag att 160 cd/m2 är lite för ljusstarkt för mitt redigeringsval. Jag skulle föredra ~120 eller till och med 100 om jag arbetar i ett mörkare rum och redigerar för tryck. Det beror på vilken typ av miljö du arbetar i, men kom ihåg att alltför ljusstark monitor är ett av de vanligaste skälen till mörka tryck.
Du kan också ställa in RGB-grundinställningarna till det bästa som skärmen kan visa eller andra specifika inställningar.
Du kan ange en större uppsättning målfärger att mäta.
Mätprocessen är precis likadan, och när du är klar får du möjligheten att köra valideringssteget.
Observera hur jag har sparat denna konfiguration som ”Kalibrering 2”.
Valideringsrapporten (information enligt ovan) kan också sparas.
Mina konfigurationspreferenser
Som jag nämnde kommer de förvalda ”fotografinställningarna” inte att vara ett problem för många.
Men mina egna preferenser är att finjustera saker och ting för mitt arbete.
D65 vid 120 är okej för min dagliga redigering, där jag ofta levererar bilder för webbanvändning. Jag använder skärmens inbyggda färgskaleinställningar för att få det bästa utbudet av ”riktiga” färger som den kan hantera.
Jag genererar 16-bitars LUT-versionerna av profilerna eftersom de ger en marginell fördel på min Mac.
En av funktionerna i SW240 är att du snabbt kan växla mellan sparade kalibreringar via menyn på skärmen.
Snabbvalsknappen har tre inställningar som kan användas.
Standardkonfigurationen inkluderar ett svartvitt läge för skärmen – jag gör mycket svartvitt arbete, så jag föredrar att göra konverteringar från färg till svartvitt under min kontroll. Därmed slipper jag det.
Min egen uppsättning med tre ”snabbvalsalternativ” är:
- Kalibrering 1:
D65 120cd/m2, inbyggd färgskala, G2.2
– Daglig användning - Kalibrering 2:
5500 K, 100 cd/m2, inbyggd färgskala, G2.2
– Utskriftsförberedelse och soft proof - sRGB
160 cd/m2
– ”Snabbkontroll” av hur bilderna kommer att se ut för många webbanvändare
Med mina Mac-datorer finns det en sak att notera när det gäller att byta kalibrering på monitorn. Om du byter kalibrering ändras inte den aktiva ICC-profilen för skärmen. ICC-profilen är det som program (såsom Lightroom/Photoshop) använder för att ”veta” vad de ska visa.
Det innebär att om jag byter från C1 till C2, så måste jag byta den aktiva profilen i mina systeminställningar – det är därför det är viktigt med meningsfulla profilnamn.
”Snabb sRGB-kontroll” bryr jag mig inte om, eftersom färghantering för webbvisningen förblir något av ett oförutsägbart mysterium (som gjorts än värre av telefoner).
För video kanske du vill ha olika inställningsgrupper, men det fina är att du har alla möjligheter.
Den matta skärmytan är bra för hantering av externa ljuskällor, som du kan se från tryckramen och glaset bakom skärmen (lägg märke till lite moiré på skärmen – en kameraartefakt).
IPS-skärmen är ganska jämn, med endast en liten avmattning allra längst ned på skärmen jag testade. Även det syns mycket mindre om du rakt framför skärmen.
Jag använder en skärmkåpa på huvudmonitorerna på mitt kontor, så jag undrar om jag skulle märka att den saknades med standard SW240.
Inte så mycket faktiskt – de påminner mig om att jag aldrig använde någon under de första 25 åren av min bildredigeringskarriär.
BenQ-kåporna passar mycket enkelt (se mina andra recensioner) men om du verkligen har en liten budget och vill använda SW240 i en ljus miljö, så är jag övertygad om att du kan tillverka en av svart rityta ;-)
(Obs! I skrivande stund ser jag att SW240 säljs med gratis kåpa i USA)
I detta de superhögupplösta skärmarnas tidevarv ska jag säga att jag för vanligt arbete föredrar det lägre PPI-talet på denna bredbildskärm med 1920 pixlar. Jag kör inte video i 4K eller 8K och har ingen önskan om att titta på video/TV-innehåll på en skärm på så kort avstånd
Jag behöver glasögon för skärmanvändning och tycker inta att de nuvarande lösningarna för innehållsskalning för skärmar med högt DPI fungerar tillräckligt bra. Jag vet att när Karen testade 4K SW271 (se min SW271-recension) på sin Mac, upptäckte hon att med 27 tum så föredrar hon att ställa in upplösningen på 1920 (med superfin 4K HDR när det faktiskt behövs).
Det jag försöker säga är väl att du inte behöver haka på 4K-trenden ännu – åtminstone inte när det gäller 24-tumsskärmar.
Det är svårt att visa de verkliga fördelarna med en bildskärm med stor färgskala i en webbartikel, men bilden av kaktusblommorna på vårt konservatorium gjorde det väldigt klart
Insidan av de röda blommorna visar nästan ingen struktur när de visas på min laptop-skärm, eller med SW240 inställd på sRGB.
Går man däremot över till A98 (eller ”inbyggt” som var min inställning) så framträder tydliga detaljer i dessa intensiva röda toner.
En annan vy (något annorlunda vitbalans) visar vissa detaljer, men för båda dessa exempel har jag varit tvungen att minska mättnaden vid bearbetningen av bilderna för visning här, på webben.
Genom att använda en större färgskala framträder också mer detaljer och djup i de mörkt gröna/bruna områdena.
Som förväntat skulle en utskrift av den här bilden skapa alla möjliga sorters problem.
Uppdatering: Jag har skrivit en annan artikel som behandlar redigering och utskrift av starka färger i foton.
Bildskärmen har ett bra utbud med ingångar, där de två USB-uttagen och SD-kortläsaren på sidan är till stor hjälp, även om de är lite knepiga att komma åt utan att komma åt bildskärmens baksida.
Skärmen är elegant utformad och det var först när jag tittade på äldre bildskärmar jag insåg hur tunn den var.
Det är intressant att se hur det som en gång var specifikationer för riktigt avancerade bildskärmar blir tillgängligt för den bredare marknaden. Om du är noggrann med din färghantering kan klivet upp till en bildskärm som denna verkligen göra skillnad för din fotoproduktion och utskriftskvalitet.
Det är en bildskärm jag gärna hade tagit med mig när jag förklarar fördelarna med färghantering för kunder, om så bara för att visa den tydliga skillnaden mellan MacBook-skärmen och SW240-skärmen för de röda blommorna.
Fotobildskärm med 24,1 tum, Adobe RGB | SW240
- 99 % Adobe RGB färgutrymme med IPS-teknik
- 24,1-tums 1920x1200 upplösning
- Hårdvarukalibrering med färgprecision
